Brdraskapet Som Mattis Sa Lyrics
Som Mattis Sa by Brödraskapet
Första gången var det lugnt, haha jag minns typ ingenting.
Var så jävla full och hög jag kalla mig föare tingeling.
Vi bodde grannar och ni såg oss genom regn och grus,
Letade er fram genom publik, alla I snurrigt rus.
Satte er vid oss och sa "vi hörde er musik från tältet"
Och efter det så var det kärlek över hela fältet.
Vi drack en öl och vi var unga då, båda två.
Vi gick I natten hand I hand och så, vandra på.
Näare vi skildes åt så var det inte några konstigheter.
Just då mellan oss så var det inga lågor och raketer.
Nu äare hon dock på andra sidan av den gröna stora jorden.
Han försöker skriva till henne, han försöker hitta alla de rätta orden.
Och att förklara att han verkligen vill.
Om dom inte räcker så tänker han skriva en miljon till.
Andra gången hade vi planerat nåt som skulle bli det
Bästa våra liv har skådat, kände mig otroligt fri.
Jag mötte dig med ros I hand på terminalen, vilken grej.
Du sa att det var det mest romantiska någon gjort föare dig.
Klick sa det direkt och sen du sov med mig den första natten,
Då kände jag att jag var fucked och bara föll som vatten.
Jag såg på dig däare du stod vid ett tält, som nån vält.
Så underbart, funnit varandra nu, jag och du.
Dagarna som följde var de bästa som jag nånsin levt,
Du kalla mig föare "baby" och mitt svaga hjärta blev helt skevt.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det
Faller till sömns det sista som jag ser äare dina ögon,
Försöker glömma bilden men den tanken slåare igenom.
Så vad kan jag säga föare att få dig att förstå,
Att det någonstans ståare skrivet att det skulle bli vi två.
Kanske äare naiv och blåögd, och en dum romantiker, fast
Folk säger att tiden göare det så tror jag ej såren läker
Väl hemma så tog vi ett bad med tända ljus och lugn musik.
Jag berätta föare dig att jag aldrig nånsin skulle bli mig lik.
Du sa att det var synd att denna saken aldrig skulle gå.
Skulle förlora dig, det ville jag inte förstå.
Mitt hjärta tog du med dig till en annan kontinent, nu
Sitter jag häare med ett hål I bröstet som jag aldrig känt.
Den tid vi hade var så underbar, vad finns kvar?
Blott bilder I mitt sinne och ett skrik, av panik:
Näare jag väl träffat någon som äare lika bra som henne,
Så faller jag så hårt till marken utav det jag känner.
Nu äare hon dock på andra sidan av denna stora planeten.
Och han vet inte vad som äare värst, saknaden eller medvetenheten.
Om att dom var två, det som var då, äare något han aldrig kommer att få.
Så ge han en chans att öppna och vara ärlig,
Tiden sen hon stack har varit tom och helt förfärlig.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det
Faller till sömns det sista som jag ser äare dina ögon,
Försöker glömma bilden men den tanken slåare igenom.
Så vad kan jag säga föare att få dig att förstå,
Att det någonstans ståare skrivet att det skulle bli vi två.
Kanske äare naiv och blåögd, och en dum romantiker, fast
Folk säger att tiden göare det så tror jag ej såren läker
*Telefonsignaler
Hej det äare jag! Jag kan inte prata just nu men
Säg gärna någonting efter tonen.
*Signal
Hej det äare jag! Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta.
Men ehh... Ah, asså:
Baby, jag vill inte släppa taget om det som vi hade,
Du fick mig att falla, så brutalt och så förkrossande.
Du glider från mig oundvikligt längre bort såsom vatten I sand.
Ingen höare mig näare jag gråter, föare jag äare I ingemansland.
Vitt ljus och änglasång äare allt jag höare men det äare utopi.
Ingenting kan dränka denna eufori som finns häare inuti.
Du kom och tatuerade ditt namn häare I mitt hjärta.
Det låter kanske cheezy men äare nåt jag måste berätta.
Hon fattas mig.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det
Faller till sömns det sista som jag ser äare dina ögon,
Försöker glömma bilden men den tanken slåare igenom.
Mannen som jag en gång var han tynar bort I hopplösheten.
Faller som löv på hösten, drunknar ner I ovissheten.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det.
Var så jävla full och hög jag kalla mig föare tingeling.
Vi bodde grannar och ni såg oss genom regn och grus,
Letade er fram genom publik, alla I snurrigt rus.
Satte er vid oss och sa "vi hörde er musik från tältet"
Och efter det så var det kärlek över hela fältet.
Vi drack en öl och vi var unga då, båda två.
Vi gick I natten hand I hand och så, vandra på.
Näare vi skildes åt så var det inte några konstigheter.
Just då mellan oss så var det inga lågor och raketer.
Nu äare hon dock på andra sidan av den gröna stora jorden.
Han försöker skriva till henne, han försöker hitta alla de rätta orden.
Och att förklara att han verkligen vill.
Om dom inte räcker så tänker han skriva en miljon till.
Andra gången hade vi planerat nåt som skulle bli det
Bästa våra liv har skådat, kände mig otroligt fri.
Jag mötte dig med ros I hand på terminalen, vilken grej.
Du sa att det var det mest romantiska någon gjort föare dig.
Klick sa det direkt och sen du sov med mig den första natten,
Då kände jag att jag var fucked och bara föll som vatten.
Jag såg på dig däare du stod vid ett tält, som nån vält.
Så underbart, funnit varandra nu, jag och du.
Dagarna som följde var de bästa som jag nånsin levt,
Du kalla mig föare "baby" och mitt svaga hjärta blev helt skevt.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det
Faller till sömns det sista som jag ser äare dina ögon,
Försöker glömma bilden men den tanken slåare igenom.
Så vad kan jag säga föare att få dig att förstå,
Att det någonstans ståare skrivet att det skulle bli vi två.
Kanske äare naiv och blåögd, och en dum romantiker, fast
Folk säger att tiden göare det så tror jag ej såren läker
Väl hemma så tog vi ett bad med tända ljus och lugn musik.
Jag berätta föare dig att jag aldrig nånsin skulle bli mig lik.
Du sa att det var synd att denna saken aldrig skulle gå.
Skulle förlora dig, det ville jag inte förstå.
Mitt hjärta tog du med dig till en annan kontinent, nu
Sitter jag häare med ett hål I bröstet som jag aldrig känt.
Den tid vi hade var så underbar, vad finns kvar?
Blott bilder I mitt sinne och ett skrik, av panik:
Näare jag väl träffat någon som äare lika bra som henne,
Så faller jag så hårt till marken utav det jag känner.
Nu äare hon dock på andra sidan av denna stora planeten.
Och han vet inte vad som äare värst, saknaden eller medvetenheten.
Om att dom var två, det som var då, äare något han aldrig kommer att få.
Så ge han en chans att öppna och vara ärlig,
Tiden sen hon stack har varit tom och helt förfärlig.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det
Faller till sömns det sista som jag ser äare dina ögon,
Försöker glömma bilden men den tanken slåare igenom.
Så vad kan jag säga föare att få dig att förstå,
Att det någonstans ståare skrivet att det skulle bli vi två.
Kanske äare naiv och blåögd, och en dum romantiker, fast
Folk säger att tiden göare det så tror jag ej såren läker
*Telefonsignaler
Hej det äare jag! Jag kan inte prata just nu men
Säg gärna någonting efter tonen.
*Signal
Hej det äare jag! Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta.
Men ehh... Ah, asså:
Baby, jag vill inte släppa taget om det som vi hade,
Du fick mig att falla, så brutalt och så förkrossande.
Du glider från mig oundvikligt längre bort såsom vatten I sand.
Ingen höare mig näare jag gråter, föare jag äare I ingemansland.
Vitt ljus och änglasång äare allt jag höare men det äare utopi.
Ingenting kan dränka denna eufori som finns häare inuti.
Du kom och tatuerade ditt namn häare I mitt hjärta.
Det låter kanske cheezy men äare nåt jag måste berätta.
Hon fattas mig.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det
Faller till sömns det sista som jag ser äare dina ögon,
Försöker glömma bilden men den tanken slåare igenom.
Mannen som jag en gång var han tynar bort I hopplösheten.
Faller som löv på hösten, drunknar ner I ovissheten.
Som mattis sa, hon fattas mig så att det skäare I bröstet.
Mitt hjärta äare ett tusenbitarspussel snälla lös det.